PARIS 2015

 
Allmänt | | Kommentera |

LYFT DIN BLICK

Jag öppnar mina ögon.

Jag kvider av smärta då min nackspärr är kvarvarande och min svanskota ömmar. Det har varit en sån natt då jag varvat sömn med att ligga vaken och kolla upp i det kala stentaket. Den lilla värme jag lyckats samla ihop under min slitna filt måste nu bytas ut emot frisk luft. Jag är trött och skulle bara vilja ligga kvar en stund till, men jag har ju ett arbete att sköta. Jag tar sats ur madrassen och snor åt mig en till filt att vira runt överkroppen. Jag blir varm men aldrig varm nog.

Denna morgon sitter det många människor på pendeltåget mot Kungsängen. Jag måste vara den enda personen i Stockholm som tycker om ett fullsatt tåg. Jag börjar gå genom den första vagnen och om jag hade haft ögon i nacken så skulle jag kunna se alla dom skeptiska blickar som riktas mot mig. Blickarna rinner av mig snabbt, däremot tycker jag att det är jobbigare att inte få någon blick alls.

Det är som jag min och min slitna McDonalds-pappmugg har blivit en vanlig del i deras vardag. Jag är en oinbjuden gäst som är lätt att ignorera. Det är en osynlig mur mellan gången och passagerarsätena som jag har lärt mig att jag absolut inte får korsa. Jag minns speciellt en gång efter en lång dag på stan. Jag satte mig ner på ett 4-säte för vila mina ben då en man plötsligt gick fram till mig. Han skrek något jag inte förstod och sen så spottade han på mina fötter… Ända sedan dess har jag inte korsat den osynliga muren.

 …Det är såhär jag kan tänka mig att det är att vara tiggare i dagens Sverige. Jag brukar ofta försöka sätta mig in i deras situation och resultatet blir alltid en klump i magen. Jag kan förstå att det provocerar dig att en vit medelklass tjej tror sig veta hur en tiggare har det, men missförstå mig rätt. Jag tror att det är viktigt att priviligierade människor kan ha empati och visa förståelse för dom som inte har det lika lätt. Jag upplever att tiggarna på senaste tiden har blivit osynliga. Jag tror att osynligheten beror på att vi människor inte orkar ta in hur mycket hemskheter som möjligt. Terrorkaoset har de senaste veckorna har i alla fall gjort att min hjärna fått en kollaps. Jag vill bara blunda och låtsas som att ingenting hänt.

Jag ska vara ärlig och säga att jag ett flertal gånger denna månad inte ens orkat lyfta min blick när tiggare gått fram till mig på tunnelbanan. Jag skäms eftersom att jag vet att ingenting blir bättre av att blunda, tiggarna har det ju så himla mycket värre än jag. Så om det är något jag ska göra nästa gång jag åker tunnelbana så är det att lyfta min blick och ge lite medmänsklighet, för att denna vinter behöver vi alla det. Lyfter du din blick nästa gång?

 
Allmänt, texter | | Kommentera |

-

 
Allmänt | | Kommentera |
Upp