2014
Alltså vill vill verkligen inte samanfatta det här året med risk för att jag kommer börja gråta. Men okej jag kan väl börja såhär: 2014 var året då jag tappade bort mig själv.
Men jag antar att det helt enkelt får vara så ibland fram över. Man kommer tappa bort sig själv många gånger men samtidigt hitta sig själv. Det är ett palindrom som möts på mitten om och om igen.
2014 var även året med massa läkar och psykolog besök, då jag fick diagnos, då vänner inte förstod, då jag kände mig ensam, då jag inte orkade göra saker som förut, då jag stunder känt meningslösheten mer på riktigt.
Men också fått resa och se både Chicago och snart Miami+Mexico, varit på Roskile festival och druckit skitstora strawberrydaquris framför favorit artiser, fått jobba, komit närmre min familj, firat att jag fått vara med den bästa killen jag vet i 2 år, ätit hur mycket god mat som helst(speciellt hamburgare), fått mig en ide om vad jag gör om ett år, lärt mig mycket mer om fotografi och media och insett att det skulle vara mycket trevligt att jobba med, fått med ett reportage i tidning, lyssnat på mycket bra hiphop och intresanta radiodokumentärer & intervjuver & fyllt 18 dvs fullt kapabell att festa hur mkt jag vill ute men också fått mycket mer vuxet ansvar. röstat.
Jag kan med säkerthet komma ihåg bästa dagen 2014. Den dagen var så otippad med känns ni i efterhand så självklar för mig. Det är i Chicago och jag och Arvid har tappat bort resten av kören på hotellet, det är tomt i rummen och allt har gått på skilda äventyr. Vi känner helt spontant att vi borde lyxa till det så vi bara ger oss ut i stan och bara går & går över halva stan utan att vi märker det för att våra samtal är allt för roliga och intresanta. Hittar stans finaste itallienska restrurang och beställer in två öl (han lär mig vad som är bra öl), och pasta-min med basilka och tomat och den är himmelskt god och så är hans pizza. Vi pratar om livet, om kärlek, och saker i vår uppväxt, och hur jävla god maten är och skrattar åt att alla borde tro att vi är på en dejt. Men det är vi ju inte, vi bara har en så himla bra kväll. Vi avslutar med den 3 kulor av den godaste glassen vi ätit och en fireball var så vi kunde gunga hem lite sen. Det var en perfekt kväll- jag var fri och kände mig så glad på andra sidan jordklotet.
För även fast jag mått dålig så har jag nog växt några centimeter i universum av det. Jag har lärt mig det här året att lyssna på mig själv och göra saker för mig själv. Skita i skitar som ger mig negativenergi. Jag har fått så himla mycket bättre självförtroende och lärt mig att vara äkta är något jag ska ta vara på.