Tomheten.
känslan av tomhet kommer då och då men just nu känner jag att jag fastnat i en spiral neråt. Fan jag som trodde allt skulle bli bättre när skolan började men känslan finns fortfarande där närvarande i mitt medvetande. Visste ni att livet egentligen från början är meningslöst, hur ska jag kunna skapa mening när det känns som jag knappt vet hälfen av saker om mig själv? Hur ska jag indifiera mig och förhålla mig till känslan av att vara vuxen?
Varför grät jag mig till söms igår kväll? Varför tilllät jag mig själv att stanna hemma ifrån skolan idag pga känslosammt ostabil? Fan jag som alltid brukar kämpa emot min ångest och kunna distrahera mig själv och faktiskt kunna må lite bättre av det... orkade bara inte se alla glada otänkade kompisar runt omkring mig och behöva spela lika orörd av livet.
Hur förhåller ni er till livet? ge mig en väg. (btw tagga kbt igen på onsdag..)